Sol, hav och vindar, är ju vad vi för det mesta tänker på, när sommaren nalkas.
Jag som bor i lägenhet, mitt i sta'n, njuter av det lilla runt knuten.
Hängbjörken som står vid parkeringen, och vajar för vinden, blodlönnen, med sina härliga blodröda blad, färggranna bilar parkerade utefter gatan.
Rådhusparken, med sin lummighet, av grönska och blommor, inte långt från mig. Söderhamnsån, inte långt från mig, heller
För att inte tala om den fina Stadsparken. Upptäcker små oaser varje dag, om jag tittar ordentligt-
Fågelkvitter, blandat med suset från havsvinden.
Sitter ibland på bänken vid ån,mittemot mig den gamla fina tågstation.
Ett underbart hus, och fantasin börjar leka med mina tankar!
Jag ser resenärer från förr, unga gamla, i sekelskiftskläder, stora resväskor, tågkonduktören, med visselpipa, alla förväntansfulla.Ånglokets pustande...........
Rycks plöstligt tillbaka till verkligheten, och nuet, när en mås, skickligt träffade min axel, med med en måsskit!!!!
Kul, är ju van med gojan Mimmi, när jag hade henne!
Ett glatt vinkande gäng, kommer glidande på ån,och frågar om jag vill åka med, men tackar nej, och fortsätter att njuta i solen, tillsammans med min fantasi.....
Söderhamn en underbar stad!!! !
Yvonne Hamiltons Atelje
lördag 15 februari 2014
torsdag 13 februari 2014
Valentindagen en smart affärside'!!
Ja, nu när affärshyllorna är proppfulla, och behöver tömmas, är ju alla hjärtans dag ett perfekt tillfälle
att få lite sålt, och det förstår jag mycket väl, i för sig!
Fast själv tycker jag "Alla hjärtans dag", inte behövs, dessutom inte en svenskt! Men strunt samma, det går ju ut på, att så många som möjligt ska handla, och tycka om, och kramas extra mycket, larviga citat,mm.
Själv kommer jag då osökt in på parfymer, och dess olika dofter, som kan framkalla så mycket minnen!
Kommer mycket väl ihåg mormors parfym 4711, doftade ljuvligt i ett barns näsa, det var typiskt mormordoft!
Morfar med Akvavera herrparfym! Fast bara ibland! Han doftade mest tenn, eftersom han var konsthantverkare, och gjorde tennsaker.
Min mamma Chanel nr.5, blandat med en doft av puder, och rök!
Kommer så väl ihåg flaskan på 4711, med sin snirkliga etikett, i grönt och svart,lite guld!
Chanelflaskans fyrkantiga form, med svart och vit etikett, likaså Akvaverans, gula ljusbruna färger!
Själv fick jag, som vuxen, en Diorparfym i present, som räckte i flera år.
Nu finns inte de här personerna kvar, men genom dofterna, kan jag framkalla alla minnen igen, som ligger långt in i hjärnan, och hjärtat!
Ha en bra Valentindag ni alla goa vänner! Fast jag tänker leva på som en vanlig dag, inget "tjafs", tycker det är alla hjärtans dag, varje dag! I alla fall för mig! Yvonne!
att få lite sålt, och det förstår jag mycket väl, i för sig!
Fast själv tycker jag "Alla hjärtans dag", inte behövs, dessutom inte en svenskt! Men strunt samma, det går ju ut på, att så många som möjligt ska handla, och tycka om, och kramas extra mycket, larviga citat,mm.
Själv kommer jag då osökt in på parfymer, och dess olika dofter, som kan framkalla så mycket minnen!
Kommer mycket väl ihåg mormors parfym 4711, doftade ljuvligt i ett barns näsa, det var typiskt mormordoft!
Morfar med Akvavera herrparfym! Fast bara ibland! Han doftade mest tenn, eftersom han var konsthantverkare, och gjorde tennsaker.
Min mamma Chanel nr.5, blandat med en doft av puder, och rök!
Kommer så väl ihåg flaskan på 4711, med sin snirkliga etikett, i grönt och svart,lite guld!
Chanelflaskans fyrkantiga form, med svart och vit etikett, likaså Akvaverans, gula ljusbruna färger!
Själv fick jag, som vuxen, en Diorparfym i present, som räckte i flera år.
Nu finns inte de här personerna kvar, men genom dofterna, kan jag framkalla alla minnen igen, som ligger långt in i hjärnan, och hjärtat!
Ha en bra Valentindag ni alla goa vänner! Fast jag tänker leva på som en vanlig dag, inget "tjafs", tycker det är alla hjärtans dag, varje dag! I alla fall för mig! Yvonne!
måndag 3 februari 2014
Att bli med dator, som pensionär!
För ungefär sex år sedan, skaffade jag en dator, Trots åldern, var jag nyfiken, kanske det här kunde vara något för mig, som dessutom precis hade blivit änka!
Sagt och gjort, anmälde mig till en datakurs. Vi var några stycken, som kom, alla med förväntan, och lite som vandrande frågetecken!!! Dom flesta i min ålder.
Apparaterna stod där, och lyste och såg hemlighetsfulla ut! Oj, tänkte jag, vilka små bokstäver!!!
Lektionen började, och jag fattade ingenting, den första timmen!!!
Detta "fikonspråk", som är datorord, Webben, taggar,Googles, gå ut på nätet, massor, allt bara gick runt i huvudet!
Det här kommer jag aldrig att klara (snyft). Men jag var inte ensam, upptäckte jag när vi fikade!
Fortsatte att gå på kursen, och det började ljusna, lite, men bara lite.
Envist köpte jag en dator, en Lap-top, fick hjälp med installationen.
Åkte hem med dyrgripen, och Mimmi, min papegoja, tittade skumögt, på den svarta lådan.
Med darrande händer, och lätt svettig, öppnade jag locket, och kopplade in elsladden, och bredbandet.
Skrev lösenordet, och plöstligt öppnade sig världen, tyckte jag!
Gick ut på nätet, och klickade lite planlöst. Blev trött i ögonen ganska fort. Stängde av.
Se'n var det att göra alla fel, och ibland rätt!
Pinsamma frågor till vänner och bekanta,, men när tiden gått, och jag var inte rädd att trycka på fel tangenter, lärt mig lite mer om "fikonspråket",så tyckte jag, att jag kommit en bit på väg!
Men det finns säkert hur mycket som helst att lära, och det vet jag ju nu, efter sex år! Håller fortfarande på, att lära mig, fast mer avanserat!
Men kontentan av, att jag skaffade en dator på gamla da'r, ångrar jag inte, har både sällskap, via mail, plus allt jag kan slå upp, och lära mig! Och nu också Facebook!!
Nej jag ångrar mig inte, tvärt om! Kul när jag också kan lägga upp mina egna bilder, och kunna maila, till
mina vänner och visa målningar och mycket annat, se'n jag skaffade facebook!
Det är kul, och aldrig för sent. Tveka inte, kasta Er in. Alla kan, om man bara är tillräckligt envis!!
Lycka till!! önskar Yvonne Hamilton!
Sagt och gjort, anmälde mig till en datakurs. Vi var några stycken, som kom, alla med förväntan, och lite som vandrande frågetecken!!! Dom flesta i min ålder.
Apparaterna stod där, och lyste och såg hemlighetsfulla ut! Oj, tänkte jag, vilka små bokstäver!!!
Lektionen började, och jag fattade ingenting, den första timmen!!!
Detta "fikonspråk", som är datorord, Webben, taggar,Googles, gå ut på nätet, massor, allt bara gick runt i huvudet!
Det här kommer jag aldrig att klara (snyft). Men jag var inte ensam, upptäckte jag när vi fikade!
Fortsatte att gå på kursen, och det började ljusna, lite, men bara lite.
Envist köpte jag en dator, en Lap-top, fick hjälp med installationen.
Åkte hem med dyrgripen, och Mimmi, min papegoja, tittade skumögt, på den svarta lådan.
Med darrande händer, och lätt svettig, öppnade jag locket, och kopplade in elsladden, och bredbandet.
Skrev lösenordet, och plöstligt öppnade sig världen, tyckte jag!
Gick ut på nätet, och klickade lite planlöst. Blev trött i ögonen ganska fort. Stängde av.
Se'n var det att göra alla fel, och ibland rätt!
Pinsamma frågor till vänner och bekanta,, men när tiden gått, och jag var inte rädd att trycka på fel tangenter, lärt mig lite mer om "fikonspråket",så tyckte jag, att jag kommit en bit på väg!
Men det finns säkert hur mycket som helst att lära, och det vet jag ju nu, efter sex år! Håller fortfarande på, att lära mig, fast mer avanserat!
Men kontentan av, att jag skaffade en dator på gamla da'r, ångrar jag inte, har både sällskap, via mail, plus allt jag kan slå upp, och lära mig! Och nu också Facebook!!
Nej jag ångrar mig inte, tvärt om! Kul när jag också kan lägga upp mina egna bilder, och kunna maila, till
mina vänner och visa målningar och mycket annat, se'n jag skaffade facebook!
Det är kul, och aldrig för sent. Tveka inte, kasta Er in. Alla kan, om man bara är tillräckligt envis!!
Lycka till!! önskar Yvonne Hamilton!
fredag 24 januari 2014
Folkvagnssemester!
Man kan åka med buss, flyg, eller tåg, till ett resmål.Vi valde våran gamla folkvagnsbuss.
Den gjordes i ordning, och lackades ljusblå, med silverfärgat tak. Inreddes med sittkomfort på dagen, och säng till natten.Sydde blårutiga gardiner, till fönstren.
Resmålet blevCalais, i nordfrankrike.
Med stora förväntningar och lätt hjärtklappning, rullade vi ut från Stockholm, mot Göteborg, och båten till England!
Allt flöt på, trots att bilen hade några år på nacken. Vi kände oss riktigt stolta, jag och min man.
Resan över flöt på, och nästa dag var vi framme. Äventyret hade börjat!!
Ner till bildäck, och köade, snart vår tur, som tyvärr blev otur,ve och fasa, bilen ville inte starta!!!!!!!!
Bilarna bakom började tuta, det här är inte sant!!!!! Fick hoppa ut, med skammen, och ett fånigt leende på läpparna, turligt nog, kom det personal till hjälp, och puttade ut oss, och bilen small igång!!
Hoppade snabbt in, och vi var på väg mot Dover!
Hittade en mysig camping, grönt och lummigt!
Ganska trötta, men glada, åt vi en god middag, på en typiskt Engelsk Pub, med ljummet öl till!
Upp tidigt, vi skulle ju många mil ner till Dover.Duchade och hoppade in i bilen, och förväntansfulla!
Biljäkeln ville inte starta! Kände paniken, alla campare sov, det var bara vi uppe!!!!!
Började redan svettas, knäsvag knackade vi på hos ägaren, och förklarade på knagglig Engelska!
Han puttade på, och jag hjälpte till.
Bilen hostade, och gick igång!
Det vackra Engelska landskapet, svepte förbi, men som samtidigt, också lade sordin på upplevelsekänslan, p.ga av bilen,
Nästa stopp måste bli en backe!
Stannade i en typisk gammal engelsk by. Där fanns pub, affär, och ett postkontor, men ingen bilverkstad!!!
Många mil och underbara vyer, senare fick vi hjälp.
Engelska landsbygden är helt underbar, finns mycket att se och uppleva! Tack alla underbara engelsmän och kvinnor!
Äntligen Dover! Trötta stapplade vi in på ett b&b, och åt en lätt Engelsk lunch, med ljummet öl!
Rummet typiskt i Engelsk stil gulligt, blommigt. Mjuk säng heltäckningsmattor, överallt även i badrummet!!!!!
Båten gick punktligt till Calaise, och snart kunde vi se Dovers vita klippor!!!!! Just det året var låten "Dover -Calaise" populär!
Nynnade på den, samtidigt som jag drog in den sköna havsluften. Allt flöt på, även bussen!
Kom fram till campingen i Calaise.
Den låg fint, runt ett stort slott, med gröna gräsmattor , och en pool, här skulle vi stanna en vecka.
Vi gjorde små utflykter, på dagen. Det finns mycket att berätta, och mycket sevärt.
Startade tidigt från campingen, vi skulle se oss omkring, sola och bada.
Hittade en fin sandstrand, lagom mycket med folk!
Dagen började ta slut, dags för hemfärd! Folkan startade snällt, men ville inte rulla!!!!
Ve och fasa, det här är inte sant!!!!!!!!
Trött och för mycket solbränd, hoppade vi ut, och tittade under bilen. Halva kardanen, var på väg, att rsa i backen!
Förstod, att något allvarligt hänt! Min man fick gräva en grop, i sanden, solen går ju snabbt ner, och det blir fort mörkt. Det började kännas ruggigt!
Vi plockade upp dom skruvar som låg i sanden, svetten ihop med rädslan, gjorde, att det gick fort med att få dit dem igen!!
Vi kom till slut iväg, dödströtta , men glada. Fick så småningom rätsida på felet, och vi gjorde många utflykter, medeltida hus, och byar1
God mat trevliga människor, och givande samtal
Vi hann också med Normandie, och andra världskrigets fotspår!
PS! Vi vågade oss ut igen året därpå, med samma buss, men med siktet mot Paris, men det är en annan historia!DS! Yvonne Hamilton
Den gjordes i ordning, och lackades ljusblå, med silverfärgat tak. Inreddes med sittkomfort på dagen, och säng till natten.Sydde blårutiga gardiner, till fönstren.
Resmålet blevCalais, i nordfrankrike.
Med stora förväntningar och lätt hjärtklappning, rullade vi ut från Stockholm, mot Göteborg, och båten till England!
Allt flöt på, trots att bilen hade några år på nacken. Vi kände oss riktigt stolta, jag och min man.
Resan över flöt på, och nästa dag var vi framme. Äventyret hade börjat!!
Ner till bildäck, och köade, snart vår tur, som tyvärr blev otur,ve och fasa, bilen ville inte starta!!!!!!!!
Bilarna bakom började tuta, det här är inte sant!!!!! Fick hoppa ut, med skammen, och ett fånigt leende på läpparna, turligt nog, kom det personal till hjälp, och puttade ut oss, och bilen small igång!!
Hoppade snabbt in, och vi var på väg mot Dover!
Hittade en mysig camping, grönt och lummigt!
Ganska trötta, men glada, åt vi en god middag, på en typiskt Engelsk Pub, med ljummet öl till!
Upp tidigt, vi skulle ju många mil ner till Dover.Duchade och hoppade in i bilen, och förväntansfulla!
Biljäkeln ville inte starta! Kände paniken, alla campare sov, det var bara vi uppe!!!!!
Började redan svettas, knäsvag knackade vi på hos ägaren, och förklarade på knagglig Engelska!
Han puttade på, och jag hjälpte till.
Bilen hostade, och gick igång!
Det vackra Engelska landskapet, svepte förbi, men som samtidigt, också lade sordin på upplevelsekänslan, p.ga av bilen,
Nästa stopp måste bli en backe!
Stannade i en typisk gammal engelsk by. Där fanns pub, affär, och ett postkontor, men ingen bilverkstad!!!
Många mil och underbara vyer, senare fick vi hjälp.
Engelska landsbygden är helt underbar, finns mycket att se och uppleva! Tack alla underbara engelsmän och kvinnor!
Äntligen Dover! Trötta stapplade vi in på ett b&b, och åt en lätt Engelsk lunch, med ljummet öl!
Rummet typiskt i Engelsk stil gulligt, blommigt. Mjuk säng heltäckningsmattor, överallt även i badrummet!!!!!
Båten gick punktligt till Calaise, och snart kunde vi se Dovers vita klippor!!!!! Just det året var låten "Dover -Calaise" populär!
Nynnade på den, samtidigt som jag drog in den sköna havsluften. Allt flöt på, även bussen!
Kom fram till campingen i Calaise.
Den låg fint, runt ett stort slott, med gröna gräsmattor , och en pool, här skulle vi stanna en vecka.
Vi gjorde små utflykter, på dagen. Det finns mycket att berätta, och mycket sevärt.
Startade tidigt från campingen, vi skulle se oss omkring, sola och bada.
Hittade en fin sandstrand, lagom mycket med folk!
Dagen började ta slut, dags för hemfärd! Folkan startade snällt, men ville inte rulla!!!!
Ve och fasa, det här är inte sant!!!!!!!!
Trött och för mycket solbränd, hoppade vi ut, och tittade under bilen. Halva kardanen, var på väg, att rsa i backen!
Förstod, att något allvarligt hänt! Min man fick gräva en grop, i sanden, solen går ju snabbt ner, och det blir fort mörkt. Det började kännas ruggigt!
Vi plockade upp dom skruvar som låg i sanden, svetten ihop med rädslan, gjorde, att det gick fort med att få dit dem igen!!
Vi kom till slut iväg, dödströtta , men glada. Fick så småningom rätsida på felet, och vi gjorde många utflykter, medeltida hus, och byar1
God mat trevliga människor, och givande samtal
Vi hann också med Normandie, och andra världskrigets fotspår!
PS! Vi vågade oss ut igen året därpå, med samma buss, men med siktet mot Paris, men det är en annan historia!DS! Yvonne Hamilton
fredag 17 januari 2014
Skräcklandningen i Funchal!
Sitter här och har resfeber, redan, ska ju inte åka förrän i slutet av februari, till Alicante!
Kommer osökt på, en landning på Madiera, för ett antal år sedan!
Innan jag och min väninna, fick uppleva Madiera, blev det en svår landning. Jag visste inte då, att flygplatsen på Funchal, hade en så kort landningsbana.
Det var en ruskig landning!!!
Alla var beredda för landning, vi hade spänt fast oss, men planet gick inte ner.
Efter en stund, kom en av piloterna ut i gången, och tittade ut, medan planet cirklade över havet.
Alla satt vi tysta, jag rädd, och vågade inte titta på min väninna.
Planet gjorde ett nytt försök att landa, men gled ut över havet igen. Tanten bredvid mig, tog en vit tablett, och sade:Den här banan är ju så kort!!!!!!!!!
Det är inte sant, tänkte jag!!! Jag som är så flygrädd!!!! Piloten kom åter ut, och tittade genom fönstret, nu var stämmningen kompakt, riktigt otäck!
Flygvärdinnan sa, att nu ska vi landa, luta er framåt, och håll armarna över huvudet.
Skräckslagna gjorde vi som var sagt! Min sista stund var kommen! Planet landade med en duns, rakt ner på banan, och vi kände hur det bromsade, så mycket det bara gick. Vi måste få stopp på eländet, tänkte jag.
Kändes som om det aldrig skulle ta slut!!!!!!!
Lugnet lade sig och planet stod still. Alla passagerare gick tysta, ingen sa' något heller, när vi väntade på bagaget!
Aldrig mera tänkte jag, fast året därpå, hade jag mage, att återvända, då med min nu bortgångne man!
Nu vet jag, att banan har byggts ut och förlängts! Vi skulle ju hem också, gick bra, Madiera en underbar ö!!
Yvonne Hamilton!
Kommer osökt på, en landning på Madiera, för ett antal år sedan!
Innan jag och min väninna, fick uppleva Madiera, blev det en svår landning. Jag visste inte då, att flygplatsen på Funchal, hade en så kort landningsbana.
Det var en ruskig landning!!!
Alla var beredda för landning, vi hade spänt fast oss, men planet gick inte ner.
Efter en stund, kom en av piloterna ut i gången, och tittade ut, medan planet cirklade över havet.
Alla satt vi tysta, jag rädd, och vågade inte titta på min väninna.
Planet gjorde ett nytt försök att landa, men gled ut över havet igen. Tanten bredvid mig, tog en vit tablett, och sade:Den här banan är ju så kort!!!!!!!!!
Det är inte sant, tänkte jag!!! Jag som är så flygrädd!!!! Piloten kom åter ut, och tittade genom fönstret, nu var stämmningen kompakt, riktigt otäck!
Flygvärdinnan sa, att nu ska vi landa, luta er framåt, och håll armarna över huvudet.
Skräckslagna gjorde vi som var sagt! Min sista stund var kommen! Planet landade med en duns, rakt ner på banan, och vi kände hur det bromsade, så mycket det bara gick. Vi måste få stopp på eländet, tänkte jag.
Kändes som om det aldrig skulle ta slut!!!!!!!
Lugnet lade sig och planet stod still. Alla passagerare gick tysta, ingen sa' något heller, när vi väntade på bagaget!
Aldrig mera tänkte jag, fast året därpå, hade jag mage, att återvända, då med min nu bortgångne man!
Nu vet jag, att banan har byggts ut och förlängts! Vi skulle ju hem också, gick bra, Madiera en underbar ö!!
Yvonne Hamilton!
tisdag 7 januari 2014
Tulpanerna
När jag kom in i affären, såg jag dem, tulpanerna!!!!
Dom ropade:"Köp oss, köp oss"! Och det gjorde jag. Det är något alldeles speciellt med just tulpaner!
Ljudet när man sätter ned dem i vasen. Det där speciella "knirrandet", ljudet, och doften av grönska.
De har nu stått en vecka, och gjort mig glad, men nu har dom ledsnat, och blivit svarta i blomkanterna, och bladen börjat gulna.
Jag låter dom vara ett tag till.
Det är inte bara jag, som gillar tulpaner, även rådjuren, på våren. När jag hade stugan, åt dom och mumsade, på späda knoppar!Men jag unnade dem det, efter en jaktsäsong, en hemsk, vinter, med mycket snö, så jag bjöd på det!
Det här är lite tankar, om en kommande vår, för den kommer snart!!! Håll ut!!!
Dom ropade:"Köp oss, köp oss"! Och det gjorde jag. Det är något alldeles speciellt med just tulpaner!
Ljudet när man sätter ned dem i vasen. Det där speciella "knirrandet", ljudet, och doften av grönska.
De har nu stått en vecka, och gjort mig glad, men nu har dom ledsnat, och blivit svarta i blomkanterna, och bladen börjat gulna.
Jag låter dom vara ett tag till.
Det är inte bara jag, som gillar tulpaner, även rådjuren, på våren. När jag hade stugan, åt dom och mumsade, på späda knoppar!Men jag unnade dem det, efter en jaktsäsong, en hemsk, vinter, med mycket snö, så jag bjöd på det!
Det här är lite tankar, om en kommande vår, för den kommer snart!!! Håll ut!!!
lördag 4 januari 2014
Stockholm på femtiotalet bättre eller.......
Sitter på tåget till Stockholm. Plöstligt är jag tillbaka på femtiotalets Stockholm!
Tänker på min skolväg, från Tunnelgatan, över Odenplan. Går Drottninggatan fram, möter alltid gubben med röd näsa, som väntar, som väntar på, att systembolaget ska öppna, tanten med käpparna, som går dåligt, damen med en doft av Chanel. nr. 5. Pojkarna med slangbellorna. Allt lugnt och stilla!
Alla gamla hus, som rivs, från en dag, till den andra!
Kungsträdgården som var grön och lummig, på sommaren, är numera grus, än gräs....
Men Molins fontän finns kvar, mina lejon i brons, som jag alltid ville sitta på, både som barn och vuxen,
Karl den tolfte, som pekar mot öster, finns ju också kvar.
Hötorgshallen nu utbytt, mot en mer hygienisk hall, men charmen borta.
Där höghusen står, fanns gamla vackra hyreshus.
Sakta kommer tåget in mot Centralen, och jag kommer tillbaka till verkligheten. Väl ute på Centralen, som till vissa delar också förändrats, inte så mycket, tack och lov, känns det bra!
Kommer ut på Vasagatan, och känner direkt stressen!!!
"Stockholm har blivit kallt", som han sjöng. Fort in i taxin, på väg till min väninna, och kan se förändringen!!!
Tack för att Gamla sta'n finns kvar, på grund av, ett starkt motstånd, från oss Stockholmare!
Längtar hem till "Min lilla stad" (Söderhamn), där det nästan är, som mitt femtiotal, jag minns.
Inga vassa armbågar, alltid ett trevligt bemötande. Det är så det ska vara, och med glimten i ögat, ett skratt,
en flirt, ett leende. Tack Söderhamn, att jag hamnade hos Er!!! Kramar Er alla från Yvonne Hamilton!!
Tänker på min skolväg, från Tunnelgatan, över Odenplan. Går Drottninggatan fram, möter alltid gubben med röd näsa, som väntar, som väntar på, att systembolaget ska öppna, tanten med käpparna, som går dåligt, damen med en doft av Chanel. nr. 5. Pojkarna med slangbellorna. Allt lugnt och stilla!
Alla gamla hus, som rivs, från en dag, till den andra!
Kungsträdgården som var grön och lummig, på sommaren, är numera grus, än gräs....
Men Molins fontän finns kvar, mina lejon i brons, som jag alltid ville sitta på, både som barn och vuxen,
Karl den tolfte, som pekar mot öster, finns ju också kvar.
Hötorgshallen nu utbytt, mot en mer hygienisk hall, men charmen borta.
Där höghusen står, fanns gamla vackra hyreshus.
Sakta kommer tåget in mot Centralen, och jag kommer tillbaka till verkligheten. Väl ute på Centralen, som till vissa delar också förändrats, inte så mycket, tack och lov, känns det bra!
Kommer ut på Vasagatan, och känner direkt stressen!!!
"Stockholm har blivit kallt", som han sjöng. Fort in i taxin, på väg till min väninna, och kan se förändringen!!!
Tack för att Gamla sta'n finns kvar, på grund av, ett starkt motstånd, från oss Stockholmare!
Längtar hem till "Min lilla stad" (Söderhamn), där det nästan är, som mitt femtiotal, jag minns.
Inga vassa armbågar, alltid ett trevligt bemötande. Det är så det ska vara, och med glimten i ögat, ett skratt,
en flirt, ett leende. Tack Söderhamn, att jag hamnade hos Er!!! Kramar Er alla från Yvonne Hamilton!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)