Pianot och lögnen!

När jag växte upp på femtiotalet, var det fint att äga ett piano.Hade två kamrater som gick och tog pianolektioner.Ville också ha ett piano.
En tidig morgon, satte jag mig fram pappas skrivmaskin, och började trycka på tangenterna, och tyckte att det nästan var som ett piano!
Började helt sonika, att spela"Gubbe Noak", på tangenterna, först tyst, och sedan mer högt, flera gånger!
Jag var så inne i spelandet, att jag inte upptäckte min pappa som stod i dörröppningen, blodröd, i ansiktet, av ilska. Han lyfter mig bokstavligen från soffan och skrivmaskinen, och skrek; Du ska inte spela "Gubbe Noak" på min skrivmaskin!!!!
Till saken hör,att jag hade sagt till mina kompisar, att jag skulle få ett piano, någon dag i veckan.
Alla blev lätt förvånade, och en del avundsjuka.
Själv gick jag och skröt, fast jag visste, att inget piano var på väg! Jag ljög helt fräckt, och trodde att det inte skulle upptäckas!
En dag, ringde det på dörren, min mor öppnade, och jag hörde två "lismade" flickor säja;Goddag får vi komma in och se på Yvonnes piano?
Nej, det är inte sant!, tänkte jag, förbaskade kompisar!!!! Jag hörde på rösterna, att dom genomskådat min lögn!
Mamma sa, med förvånad röst: Vi har inget piano, och skall inte skaffa något heller!! Tack sa dom lismande ungarna, neg och gick!
Min mor blev fly för bannad, att jag ljugit. Röd och svettig, tog jag emot skället, samtidigt, som jag lärde mig, att aldrig ljuga mera.
Samtidigt log jag för mig själv, pappa hade i alla fall hört, att jag spelat Gubbe Noak på hans skrivmaskin, direkt på falsen!
När jag var ensam hemma fortsatte jag, helt fräckt, att spela piano, på pappas piano!!
God morgon! Det blev aldrig något piano för mig, det var kanske lika bra!!