Väckarklockan ringer, flickan hoppar upp.Kliver i sina grå och dammiga byxor, på med den mossgröna tröjan, som hennes mormor stickat, med blixtlås på ena axeln.Strumporna på, där hon kan se lite av tån sticka fram, men bara lite.
Tevatten från kranen, och ett halvt kilo socker. Hårdbrödsmörgås med lätt rinnande smör. tre droppar vatten i ansiktet, ingen ide', att kamma håret, för mycket lockar, gör bara ont, tycker hon.
På med jackan, lika dammig, plus skolväskan.
Måste tassa tyst, så inte föräldrarna vaknar!
Väl ute på Drottninggatan, känner hon röklukten från sig själv, efter idogt rökande föräldrar, men hon är ju van. Snabbt över Odenplan, och in Norrtullsgatan, och skolan. Fullt av ungar, alla fina med rosett, och inte dammiga, gossarna vattenkammade, och toppluvor på.
Den dammiga och lätt ovårdade flickan genomled ytterligare en dag i skolans prydliga miljö!
Men dagen var inte slut där. Flickan blev inkallad till den stränga lärarinnan, som tittade på henne med sina "coka-colabottnade glasögon och frågade;" röker Du?" Nej svarade jag ärligt, med blossande kinder, och svaga ben.
Hon traskar över den tomma skolgården, om än mer dammig, fast på insidan också!
Många år senare, luktar hon fortfarande rök, som hon kämpar att bli av med. Dammet är borta för länge sedan, men känslan finns kvar, speciellt på vårkanten. Det är nog inte svårt, att förstå vem flickan var!
Nu har denna flicka äntligen efter 50år nästan blivit av med både röklukt och blossandet!
God morgon från Yvonne Hamilton!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar