Stockholm på femtiotalet bättre eller.......

Sitter på tåget till Stockholm. Plöstligt är jag tillbaka på femtiotalets Stockholm!
Tänker på min skolväg, från Tunnelgatan, över Odenplan. Går Drottninggatan fram, möter alltid gubben med röd näsa, som väntar, som väntar på, att systembolaget ska öppna, tanten med käpparna, som går dåligt, damen med en doft av Chanel. nr. 5. Pojkarna med slangbellorna. Allt lugnt och stilla!
Alla gamla hus, som rivs, från en dag, till den andra!
Kungsträdgården som var grön och lummig, på sommaren, är numera grus, än gräs....
Men Molins fontän finns kvar, mina lejon i brons, som jag alltid ville sitta på, både som barn och vuxen,
Karl den tolfte, som pekar mot öster, finns ju också kvar.
Hötorgshallen nu utbytt, mot en mer hygienisk hall, men charmen borta.
Där höghusen står, fanns gamla vackra hyreshus.
Sakta kommer tåget in mot Centralen, och jag kommer tillbaka till verkligheten. Väl ute på Centralen, som till vissa delar också förändrats, inte så mycket, tack och lov, känns det bra!
Kommer ut på Vasagatan, och känner direkt stressen!!!
"Stockholm har blivit kallt", som han sjöng. Fort in i taxin, på väg till min väninna, och kan se förändringen!!!
Tack för att Gamla sta'n finns kvar, på grund av, ett starkt motstånd, från oss Stockholmare!
Längtar hem till "Min lilla stad" (Söderhamn), där det nästan är, som mitt femtiotal, jag minns.
Inga vassa armbågar, alltid ett trevligt bemötande. Det är så det ska vara, och med glimten i ögat, ett skratt,
en flirt, ett leende. Tack Söderhamn, att jag hamnade hos Er!!! Kramar Er alla från Yvonne Hamilton!!